Alltså, det där med subkulturer - svammel

Fräcka killar med fräcka cyklar.
Jag är fortfarande jävligt skeptisk till hela fixie-trenden. Inte till själva cyklandet eller till trickandet. It's all good bara det handlar om cykelglädje. Det finns en massiv kritik inom bmx-scenen mot just trickande med fixie, ganska protektionistisk kan jag tycka. Typ, "men hallå de snor vår grej ju" - ja lite som ni/vi har snott från motocrossen eller varför inte skateboarden som i sin tur har snott från extremsportsurmodern - surf. Det mest använda argumentet är "det finns bättre verktyg för arbetet", alltså att bmx är gjord för trickande och cyklar med stora hjul är till för att cykla snabbt. Nä, bmx är i grunden utformad för kids som är för små för cross och lite senare åka i pool. Varför finns snowboard när skidor är snabbare, varför finns gång (ja, varför FINNS gång?!?1) när löpning är effektivare. Det handlar om vad som är roligt, att göra nått som känns bra och går utanför normen.

Det jag är skeptisk till - livsstil och den konstruerade gemenskapen. Jag tycker fortfarande att subkultur och livsstilar, främst ungdoms och urbana är sjukt intressanta men samtidigt även det konstigaste ever. Tittar man på bmx webedits så ser alla likadana ut, vare sig de kommer från ryssland, sverige eller staterna. Samma sak med punk och hc som jag också kan relatera till och det är väl därför jag aldrig har pallat med någon subkultur till fullo, man måste faktiskt acceptera en massa saker, se dem som naturliga. Det har jag aldrig klarat av.

Det som försvarar tex. bmx, skate eller punk är att det finns en historia och kultur som faktiskt är ganska lång och bred. Fixed gear har inte samma popkulturella trovärdighet och historia. Visst, på ett sätt har den det med tokiga cykelbud i NY och San Fran och så har vi velodrom och landsvägscyklingen. Det skulle vara intressant att se hur fixed gear scenen (främst på nätet) om det inte skulle finnas någon landsvägs- eller velodromcyklingskultur att luta sig mot. Det skulle liksom inte finnas så mkt att tjöta om på diverse internet forum om alla retroprylar - campa nav och eddy mercx ramar från 70-tal inte hade funnits. Tjötet är liksom en stor grej, speciellt tjötet om prylar. Det är tjittet som binder eftersom att prata om cyklingen i sig oftast blir tråkigt, "idag cyklade jag ner på möllan, track standade lite vid crustväggen och åkte hem igen".

Den konstruerade gemenskapen var det ja, och konstruktionen känns väldigt påtaglig i det här sammanhanget. BMX, skate, punk - ungdomskultur. Fixed gear - accessoar/trend som har blivit någon slags kvasi-subkultur där 25nåntingåriga hipsterkillar som lika gärna kunde ha samlat på obskyra svindyra vinyler istället för svindyra aerospokehjul eller vad som är fräckt nu. Det känns bara sjukt märkligt att gå in på någon random forum och läsa folks hets över prylar och samtidigt veta att mer än hälften av dem där inte har någon som helst bakgrund inom cykling. De allra flesta är bara sjukt på att åta sig information, googla, läsa och tolka ut vad som är fräckast, allt för att passa in i en gemenskap. Det är lite av vad som är signifikant för vår nutid, speciellt i förhållande till det som bara var för typ 10 år sen. Nu kan nästan vem som helst ta till sig information som har varit dolt för den stora massa. Jag ser det här som både positivt och negativt, rent spontant utan att älta för mycket känns det väldigt demokratiskt men samtidigt så kan det som har varit speciellt och unikt bli urvattnat och förlora glansen.

Hursomhelst, jag själv har ett stycke bmx och en fixie. Inte riktigt som den ska se ut för att vara fräckast men så som jag vill ha den. Och för att förtydliga så hatar jag inte alla som har en stor cykel, jag gillar att folk cyklar istället för att köttar omkring i en bil, att de är kreativa och har roligt. Det som är störigt är som sagt hetsen runt den konstruerade gemenskapen med alla dess accessoarer och måsten.
Cykelglädje - hejaheja
Hetsen - egoonani.

Ajust det, låten till klippet:
tokyo police club - nature of the experiment
Sjukt bra!